Jag vet inte om Brownie märker att det är något med mig, men hon har sovit i sin korg hela nätterna minst ett halvår. Men senaste två veckorna har hon börjat hoppa upp i sängen mitt i natten och lägger sig som en boll mot min mage. Inte det bästa med tanke på att jag redan har svårt att sova måste upp och kissa säkert fyra-fem gånger, får väldigt lätt kramp i vaden eller foten och så är det så varmt.

Men när bebisen sparkar så försöker jag lägga Brownies tass på min mage och en kväll när jag gjorde det så la hon sig på min mage och låg där så länge tills jag var tvungen att flytta på henne. Då måste hon ha känt att det rörde sig i magen.

I natt provade vi att säga gå till platsen varje gång hon var på väg upp i sängen och hon lyssnade på det och gick tillbaka till korgen. Men hon var på väg upp fem gånger så det blev inte mycket sömn i alla fall, men förhoppningsvis så förstår hon efter ett par nätter. 

Skulle egentligen gjort det här inlägget igår men jag hann inte.

Det stämmer verkligen och tanken på att jag förmodligen inte kommer att sova bättre med tiden gör ju att man blir ännu tröttare. I går var vi ute och gick 5 km och det gick till och från i snigelfart. Men bättre att gå i alla fall för när jag sitter för länge så kommer krypningarna i benen och det är ännu värre.

Idag hade vi hoppats på bra väder men det ser inte lovande ut får hoppas att det blir bättre. Igår sa det på tv att det skulle bli högsommarvärme under pingsthelgen känns lite som ljug.

Nu är jag i vecka 28 och tiden börjar gå alldeles för fort tycker jag. Fram till vecka 20 gick det väldigt långsamt men nu rusar tiden iväg.
M är på bio, Brownie ligger och sover, bebisen sparkar så magen står åt alla håll, jag tittar på hela sveriges fredag ( fanns inget annat på tv) och ska snart äta kladdkakemuffins. Så ser fredagskvällen ut hos oss.

Den dagen kommer jag inte glömma det var dagen jag gjorde ett graviditetstest som visade positivt. Jag trodde såklart inte på det så dagen efter gjorde jag ett till och det visade också postitivt. Den största chocken har lagt sig men det känns fortfarande overkligt. De senaste dagarna har vi bertättat för de närmaste. Jag har ingen aning om eller hur mycket jag kommer skriva om det i bloggen det får tiden utvisa.

I går när min syster och hemmes sambo var hemma hos oss så hade de med sig en otroligt vacker bukett.( Min syster är florist)

Och världens finaste påse till oss med chokladpraliner och en par varma sockor med paljetter till mig passar perfekt eftersom jag nästan jämt är kall om fötterna. 

Väldigt fint och fyndigt gjort och perfekt  present eftersom det är alldels för tidigt att köpa något till den kommande bebisen. Just nu känns det som att jag inte vill köpa eller ha något förrän 1 -2 månader innan men det visar sig väl också med tiden när det känns rätt.