Brownie är uttråkad och otålig hon har legat här i fåtöljen i två timmar snart och stirrat på mig. Vi brukar alltid gå en långpromenad vid den här tiden, men jag är inte så sugen på att gå ut i snöstormen. Men vi ska göra ett försök så får vi se hur långt vi går. Brownie älskar snön i alla fall.

Nej nu måste jag gå ut hon håller på att krafsa igenom fåtöljen och haft ner kudden på golvet.

I går började vi se en Indisk film som heter My name is Khan. Den är väldigt bra vi ska se klart resten sen.

Nästa gång ska vi se filmen i klippet nedan. Vi har sett en del indiska filmer och de flesta är kärlekshistorier med mycket musik. Man blir så glad av att se Indiska filmer det är så mycket glädje, sång, dans och vackra kläder. Sen är det så härligt när indier pratar engelska.

Sen är det också härligt att se att det är så mycket glädje i deras filmer med tanke på hur mycket elände de faktiskt har i landet. Men när vi var i Indien så var de flesta vi såg väldigt glada även fast de inte hade någonting och bodde i slummen. Jag kan fortfarande minnas skratten och glädjen från barnen vi träffade på barnhemmet. De ägde inget mer än kläderna de hade på sig och ändå utstrålade de sån lycka och glädje och var tacksamma över minsta lilla sak.